Skuttig is och skruttig matte

Måste erkänna att till min stora whippetförvåning så uppskattar jag isen och snön som är just nu denna konstiga vinter då det trots och mot all förväntan blev så gripande kallt ända sedan innan jul och troligen ända fram till påska...
Jag är inte ute länge, men när jag är ute skuttar jag fram och hittar det mest fantastiska smaker i snön...till mattes och husses förfäran förstås...
Matte uppskattar inte alls det vita eländet, som hon kallar det, för hon har alltid en skräck för att ramla (sedan hon bröt handleden på Ingarö för 12 år sedan, säger hon alltid) och särskilt nu för nyopererad som hon är så gör det väl ont i hennes mage där sår ska läkas och ärr bildas trots att det drar och sliter i huden och inälvorna när hon spänner sig och håller i kopplet på en hoppe-hoppe-hare som jag! Åh dessa harar, deras pluttar, deras dofter, deras fantastiska spår i snön...men aldrig jag ens är i närheten. Jag kan se deras gestalter på håll, jag spänner upp mig, öronen åker upp, halsen välvs och mina muskler håller mig blickstilla. Men de gäckar mig... fast nu vet jag var haren har sin gång.

Hej! Idag har det inte hänt något specielt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

MAAAAAAAAAAAAAAXIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Hej!Idag så rymde jag! Det var roligt!!!!!!! Jag sprang till Lindhagen och åkte rulltrapporna upp till ICA MAXI. Där köpte jag hundgodis och jag kollade lite på nedervåningen. Det får räcka för idag. HEJDÅ

Har äntligen börjat få fram lite mer fakta vad gäller mina äldre släktingar och deras tokerier. Det FINNS faktiskt en linje som är lite stollig i min stamtavla. Det KAN vara en bidragande orsak till att jag är så spattig som jag är. Men vissa situationer är mer laddade än andra, och det tror jag faktiskt inte mina psykopatsläktingar kan hjälpa. Det är nog snarar något jag blivit utsatt för under min första tid, då jag var så liten och inte visste något om världen och hur man kan tolka den. Därför feltolkar jag helt ofarliga situationer som farliga, och det konstigaste av allt är att jag tycks vara MEDVETEN om det för strax efter en incident är jag helt orädd och går fram till objektet för min skräck helt utan problem. Tja, vad ska man säga...det är i alla fall intressant att uppleva. Fast jag kan bli lite trött på att skunksprejet kommer ut, fast jag inte bett om det. Det hinner jag liksom inte stoppa. Och då vet jag ju att jag inte blir så uppskattad och jag vet också att jag måste duscha... Ja att vara ett litet djur är en fascinerande resa.

SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Hej, nu är jag tillbaka igen...... Det har blivit lite kallt här i Stockholm de senaste veckorna.Den första snön kommer väl snart.Vad jag minns så var det kallt,men jag är ju en hund så jag har päls.Det är konstigt, alldeles nyss var det ju sommar och varmt.Förlåt att jag byter sammtalsämne, men ni som bor i Stockholm borde gå till den nya gallerian: Lindhagen! Men då borde vi hundar också få gå in där!!!...............HÅNA MIG INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vill bli en man.......

Det finns ett problem.....Peppe (pappa) hånar mig för att jag vill bli en man. Det bor en dobberman här, det är min före-bild. Han är stor och stark men jag är liten ock spinkig. Just nu ligger jag i sängen och vilar mig (08:57). Memme kommer nog snart. Ja, nu kom hon! Nu vaknade Peppe också. På lördag ska lillmatte köpa godis åt mig,hon har lovat. /malte melvin

håna mig inte.........

Min stora matte ska gå och titta på gerbiler, mellan-matten ska till vällingby och den lilla vet jag inte........föresten, håna mig inte........