Baciller

Jaha, det här med att leva i en småbarnsfamilj får följder även för lilla mig. En ögoninflammation och nysningar precis som övriga familjen är drabbad av, har även drabbat mig. Matte kom med ullfett och smörjde mitt öga gult. Det fick vara gulgeggigt hela natten och faktiskt var det i princip friskt på morgonen. Men nysningarna hänger kvar. Det kan också vara så att väldigt mycket snö fastnar i min lilla nos nu när jag är ute i snön och inte kan motstå att vara marksniffare som alltid. Det packas snabbt upp snö, som bara måste nysas ut, såklart.
Har funderat en del på det här med småbarnsfamiljer där man har flera barn. Det verkar vara två läger. Ett där familjen är riktiga "friskusar", aldrig sjuka, säger de med självgod min.
Och så har vi de här andra sorgliga själarna som från det är det lilla barnet sätter sin lilla rara näsknapp innanför dagisets dörr sätter igång en evinnerlig virus- och bakterieodling. Mer eller mindre framgångsrikt kämpar familjen emot, ibland bättre lycka ibland sämre, men det ligger alltid några bacillusker och pyr, det förstår jag, det, så hund jag är.
Har funderat vad som skulle kunna motverka detta. Jag ser ju att min familj sliter med sin trötthet. Där är nog en bov, för lite vila och återhämtning.
Det verkar också som att smittspridningen vanligen kommer från dagis, alltså bör dagisbarnen vara ute jämt. Ur och skur!
Det spelar såklart roll hur gamla mamman och pappan är, tror jag. Är de äldre har de inte samma läkförmåga och inte samma motståndskraft som när de var yngre.
Sedan är det ju så himlans orättvist här i världen att vissa individer är lyckligt lottade, medan andra inte har det fullt så förspänt i livet.
Ödmjukhet, tack!
Och förståelse för att även en hund kan vara lite hängig och behöva vila och mysa in sig under filten.

Snöyra

Jodå, fast jag har så spinkiga ben, så kan även jag uppskatta det här med snö. Det är ju så kul att fnysa i och bita i. Jag blir liksom sådär skuttig i benen så det inte går att motstå små whippetryck.
Mina småmattar förstår det där, jag ser att de är likadana, de blir också så där härligt skuttiga av snön.
Värre är det med matte, hon ser spänd ut. Jag förstår att hennes ben värker och att hon är rädd för att halka omkull och bryta sig igen. Så det är ju tur att hennes "valpar" vill leka med mig. Det blir liksom roligare då. När småmattarna gjorde snögubbar idag, förstod jag på matte att hon på något vis funderade på den som saknades i leken. En som verkligen hade uppskattad att få vara med och som outtröttligt hade med liv och lust skapat gubbar och lyktor på muren. Kanske var det därför hon kände sig manad att svara på SMS när det kom ett sådant som talade om snö, förvisso blask. Även om svaret var kortfattat, så var det ändå ett svar. Svårt att klippa av, det förstår jag. Det finns ett band, en strimma, en grimma, den är seg.

Tankeläsning

Jodå, det är så att ni människor inte vet det kanske, men vi hundar är fenor på tankeläsning. Faktum är att det är just det vi håller på med för det mesta. Jag är för det mesta ute efter att få veta om mat är på gång. Men den mesta av tiden ägnar sig ju folk åt att tänka på de mest besynnerliga saker, så kallade problem. Det verkar vara människors favoritsysselsättning, att först ställa till det för sig, för att sedan ägna enormt mycket tid på att försöka reda upp det som de ställt till. Det som ni människor inte heller kanske känner till, är att vi hundar faktiskt är psykoterapeuter. Ni anar nog, för ni brukar ju prata med oss, gråta i vår päls, skutta runt med oss när ni är fulla av glädje och så vidare. Men vi är faktiskt auktoriserade legitimerade. Känns bra och tillförlitligt nu va?
Eftersom jag är mest fokuserad på min människofamiljs problem, så kommer jag att framförallt fundera mest på det. Den mest överskuggande problematiken ligger i en äldre släktings dominerande psykopati. För att läsa in mig och presentera problemområdet tipsar jag här om en annan sida med bra fakta att börja med:
http://www.narcissism.se/page2.html
Det får bilda utgångspunkten till att bena upp vad det är som sker runt omkring mig på nära håll.