Baciller

Jaha, det här med att leva i en småbarnsfamilj får följder även för lilla mig. En ögoninflammation och nysningar precis som övriga familjen är drabbad av, har även drabbat mig. Matte kom med ullfett och smörjde mitt öga gult. Det fick vara gulgeggigt hela natten och faktiskt var det i princip friskt på morgonen. Men nysningarna hänger kvar. Det kan också vara så att väldigt mycket snö fastnar i min lilla nos nu när jag är ute i snön och inte kan motstå att vara marksniffare som alltid. Det packas snabbt upp snö, som bara måste nysas ut, såklart.
Har funderat en del på det här med småbarnsfamiljer där man har flera barn. Det verkar vara två läger. Ett där familjen är riktiga "friskusar", aldrig sjuka, säger de med självgod min.
Och så har vi de här andra sorgliga själarna som från det är det lilla barnet sätter sin lilla rara näsknapp innanför dagisets dörr sätter igång en evinnerlig virus- och bakterieodling. Mer eller mindre framgångsrikt kämpar familjen emot, ibland bättre lycka ibland sämre, men det ligger alltid några bacillusker och pyr, det förstår jag, det, så hund jag är.
Har funderat vad som skulle kunna motverka detta. Jag ser ju att min familj sliter med sin trötthet. Där är nog en bov, för lite vila och återhämtning.
Det verkar också som att smittspridningen vanligen kommer från dagis, alltså bör dagisbarnen vara ute jämt. Ur och skur!
Det spelar såklart roll hur gamla mamman och pappan är, tror jag. Är de äldre har de inte samma läkförmåga och inte samma motståndskraft som när de var yngre.
Sedan är det ju så himlans orättvist här i världen att vissa individer är lyckligt lottade, medan andra inte har det fullt så förspänt i livet.
Ödmjukhet, tack!
Och förståelse för att även en hund kan vara lite hängig och behöva vila och mysa in sig under filten.