Hej! Idag har det inte hänt något specielt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

MAAAAAAAAAAAAAAXIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Hej!Idag så rymde jag! Det var roligt!!!!!!! Jag sprang till Lindhagen och åkte rulltrapporna upp till ICA MAXI. Där köpte jag hundgodis och jag kollade lite på nedervåningen. Det får räcka för idag. HEJDÅ

Har äntligen börjat få fram lite mer fakta vad gäller mina äldre släktingar och deras tokerier. Det FINNS faktiskt en linje som är lite stollig i min stamtavla. Det KAN vara en bidragande orsak till att jag är så spattig som jag är. Men vissa situationer är mer laddade än andra, och det tror jag faktiskt inte mina psykopatsläktingar kan hjälpa. Det är nog snarar något jag blivit utsatt för under min första tid, då jag var så liten och inte visste något om världen och hur man kan tolka den. Därför feltolkar jag helt ofarliga situationer som farliga, och det konstigaste av allt är att jag tycks vara MEDVETEN om det för strax efter en incident är jag helt orädd och går fram till objektet för min skräck helt utan problem. Tja, vad ska man säga...det är i alla fall intressant att uppleva. Fast jag kan bli lite trött på att skunksprejet kommer ut, fast jag inte bett om det. Det hinner jag liksom inte stoppa. Och då vet jag ju att jag inte blir så uppskattad och jag vet också att jag måste duscha... Ja att vara ett litet djur är en fascinerande resa.

SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Hej, nu är jag tillbaka igen...... Det har blivit lite kallt här i Stockholm de senaste veckorna.Den första snön kommer väl snart.Vad jag minns så var det kallt,men jag är ju en hund så jag har päls.Det är konstigt, alldeles nyss var det ju sommar och varmt.Förlåt att jag byter sammtalsämne, men ni som bor i Stockholm borde gå till den nya gallerian: Lindhagen! Men då borde vi hundar också få gå in där!!!...............HÅNA MIG INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vill bli en man.......

Det finns ett problem.....Peppe (pappa) hånar mig för att jag vill bli en man. Det bor en dobberman här, det är min före-bild. Han är stor och stark men jag är liten ock spinkig. Just nu ligger jag i sängen och vilar mig (08:57). Memme kommer nog snart. Ja, nu kom hon! Nu vaknade Peppe också. På lördag ska lillmatte köpa godis åt mig,hon har lovat. /malte melvin

håna mig inte.........

Min stora matte ska gå och titta på gerbiler, mellan-matten ska till vällingby och den lilla vet jag inte........föresten, håna mig inte........

Hur man hanterar kritik

Min matte har ett stort problem i det att hon faktiskt har oerhört svårt att ta kritik på ett konstruktivt sätt. Det går jättebra så länge den som kritiserar är en person som matte respekterar och anser seriös. Det går också bra om SÄTTET att kritisera på är hanterligt, dvs om den som kritiserar har tänkt igenom saken innan och presenterar kritiken så att det inte blir en attack.
Men när folk attackerar matte oavsett om det är befogat eller ej så har hon det svårt. Hon vill inte känna sig kränkt och hon vill inte ta illa vid sig. Istället vill hon lära sig något av det och försöka fokusera på sakfrågan.
Det är såklart olika beroende om kritiken gäller henne i en roll eller om det gäller henne som sig själv. Det sistnämnda är nog mycket svårt att inte ta personligt, det är ju liksom det som är meningen.
Men den förstnämnda varianten kan vara minst lika svår att hålla ifrån sig om hon inte lär sig förhålla sig helt rationell. Det är intressant att hon får läsa om Mindfullness i tidningen och tänka på yoga med Mindfullness som hon gick ett par gånger. Kanske det är en bra tanke, att fokusera på nu. Inte älta det som varit och inte jaga upp sig för det som kanske komma ska. Istället ta problemen varefter de uppkommer UTAN att stressa upp sig eller lägga in den egna personen.
Min matte börjar inse att alla incidenter som sker är till för att hon ska lära sig hantera situationen, det är träningstillfällen till att klara det bättre. Men hon inser också att det är mycket svårare när det är en mer sårbar period, exempelvis när hon är sjuk, eller känner sig trött och ledsen. Då går allt in personligt och vänder först vare sig man vill eller inte. Det gäller bara att försöka vända fokus utåt igen och förlägga problemet så att säga utanför ens person. Nog så svårt.

Baciller

Jaha, det här med att leva i en småbarnsfamilj får följder även för lilla mig. En ögoninflammation och nysningar precis som övriga familjen är drabbad av, har även drabbat mig. Matte kom med ullfett och smörjde mitt öga gult. Det fick vara gulgeggigt hela natten och faktiskt var det i princip friskt på morgonen. Men nysningarna hänger kvar. Det kan också vara så att väldigt mycket snö fastnar i min lilla nos nu när jag är ute i snön och inte kan motstå att vara marksniffare som alltid. Det packas snabbt upp snö, som bara måste nysas ut, såklart.
Har funderat en del på det här med småbarnsfamiljer där man har flera barn. Det verkar vara två läger. Ett där familjen är riktiga "friskusar", aldrig sjuka, säger de med självgod min.
Och så har vi de här andra sorgliga själarna som från det är det lilla barnet sätter sin lilla rara näsknapp innanför dagisets dörr sätter igång en evinnerlig virus- och bakterieodling. Mer eller mindre framgångsrikt kämpar familjen emot, ibland bättre lycka ibland sämre, men det ligger alltid några bacillusker och pyr, det förstår jag, det, så hund jag är.
Har funderat vad som skulle kunna motverka detta. Jag ser ju att min familj sliter med sin trötthet. Där är nog en bov, för lite vila och återhämtning.
Det verkar också som att smittspridningen vanligen kommer från dagis, alltså bör dagisbarnen vara ute jämt. Ur och skur!
Det spelar såklart roll hur gamla mamman och pappan är, tror jag. Är de äldre har de inte samma läkförmåga och inte samma motståndskraft som när de var yngre.
Sedan är det ju så himlans orättvist här i världen att vissa individer är lyckligt lottade, medan andra inte har det fullt så förspänt i livet.
Ödmjukhet, tack!
Och förståelse för att även en hund kan vara lite hängig och behöva vila och mysa in sig under filten.

Snöyra

Jodå, fast jag har så spinkiga ben, så kan även jag uppskatta det här med snö. Det är ju så kul att fnysa i och bita i. Jag blir liksom sådär skuttig i benen så det inte går att motstå små whippetryck.
Mina småmattar förstår det där, jag ser att de är likadana, de blir också så där härligt skuttiga av snön.
Värre är det med matte, hon ser spänd ut. Jag förstår att hennes ben värker och att hon är rädd för att halka omkull och bryta sig igen. Så det är ju tur att hennes "valpar" vill leka med mig. Det blir liksom roligare då. När småmattarna gjorde snögubbar idag, förstod jag på matte att hon på något vis funderade på den som saknades i leken. En som verkligen hade uppskattad att få vara med och som outtröttligt hade med liv och lust skapat gubbar och lyktor på muren. Kanske var det därför hon kände sig manad att svara på SMS när det kom ett sådant som talade om snö, förvisso blask. Även om svaret var kortfattat, så var det ändå ett svar. Svårt att klippa av, det förstår jag. Det finns ett band, en strimma, en grimma, den är seg.

Tankeläsning

Jodå, det är så att ni människor inte vet det kanske, men vi hundar är fenor på tankeläsning. Faktum är att det är just det vi håller på med för det mesta. Jag är för det mesta ute efter att få veta om mat är på gång. Men den mesta av tiden ägnar sig ju folk åt att tänka på de mest besynnerliga saker, så kallade problem. Det verkar vara människors favoritsysselsättning, att först ställa till det för sig, för att sedan ägna enormt mycket tid på att försöka reda upp det som de ställt till. Det som ni människor inte heller kanske känner till, är att vi hundar faktiskt är psykoterapeuter. Ni anar nog, för ni brukar ju prata med oss, gråta i vår päls, skutta runt med oss när ni är fulla av glädje och så vidare. Men vi är faktiskt auktoriserade legitimerade. Känns bra och tillförlitligt nu va?
Eftersom jag är mest fokuserad på min människofamiljs problem, så kommer jag att framförallt fundera mest på det. Den mest överskuggande problematiken ligger i en äldre släktings dominerande psykopati. För att läsa in mig och presentera problemområdet tipsar jag här om en annan sida med bra fakta att börja med:
http://www.narcissism.se/page2.html
Det får bilda utgångspunkten till att bena upp vad det är som sker runt omkring mig på nära håll.

Kliver i...

...min företrädares korg och tar plats i tillvaron. Stor plats i den familj jag flyttat in till. Försöker faktiskt ta mer plats än jag blivit tilldelad, men det är väl för att jag är en drygt ett år gammal hanne som måste finna min roll i hundlivet.
Men jag inleder med att tugga på ben.